Om rasen
Rasen är en trevlig sällskaps- och familjehund. Den är läraktig och uppskattar aktiviteter med sin familj. Dagliga promenader är en självklarhet, men att vara aktiv mentalt är lika spännande för en fox. Strävhårig foxterrier är den äldsta av de två foxterrierraserna, sträv- och släthårig. Rasens uppgift var en gång rävsprängarens, det vill säga att få ut räv som under jakten gått i gryt. I början fäste man inget eller ringa avseende vid utseendet om den kunde fungera i jaktsammanhang. Den skulle emellertid vara tillräckligt mycket vit för att lätt skilja sig från räven. De två varianterna blandades inbördes till år 1876, då engelska kennelklubben började föra separata register.
Idag är agility och spår exempel på en rolig sysselsättning för foxterriern. Att gosa i fåtöljen eller leta upp en solfläck på köksgolvet är också mycket uppskattat. Rasen är pigg, alert, smart och påhittig. Den bör fostras vänligt men bestämt och konsekvent, eftersom den annars gärna tar överhand. Man bör som ägare till en strävhårig foxterrier förvänta sig en hund, som noterar det mesta man gör, och trivas med det. Rasens päls är sträv och färgen är trefärgad vit, svart och gulröd. Den finns även som 2-färgad vit o gulröd, populärt kallad ”ginger”. Den är en kvadratisk, högbent terrier om ca 39 cm över manken. Rasen fäller inget hår vid regelbunden trimning.
Rashistorik
Foxterriern, själva inkarnationen av begreppet terrier, är troligen den äldsta terrierrasen.
Ursprungligen kallades alla terriers som användes vid rävjakt för foxterrier (fox = räv, terra=jord). Sträv- och släthårig foxterrier är egentligen två hårlagsvarianter av en och samma ras. Den sträv-håriga varianten är äldst och härstammar från de strävhåriga jaktterrierna som fanns i gruvdistrikten i Dunham, Wales och Derbyshire. Dessa beskrevs på tidigt 1600-tal och avporträtterades av holländaren Hamilton redan år 1750. Den strävhåriga foxterrier som av många räknas som rasens stamfader var ”Old Tip”, född 1866 och avlad enbart på strävhåriga linjer. Andra menar att Ch Cackler of Notts skulle vara det.
När den första utställningen för terriers arrangerades i England år 1886 i the Royal Aquarium, Westminister av ingen mindre än Charles Cruft, deltog 125 släthår och endast 50 strävhår. Rasen ställdes ut i egna klasser första gången i Darlington 1869. The Foxterrier Club bildades 1876 då också rasstandarden för strävhårig foxterrier formulerades. Den första specialklubben för strävhårig foxterrier bildades i England år 1913.
Till Sverige kom rasen i slutet av 1800-talet och 1903 bildades Svenska Foxterrierklubben, som seder-mera blev Svenska Terrierklubben. Vid sekelskiftet började den strävhåriga foxterriern erövra världen och blev med tiden oerhört populär, den till och med passerade släthåret i popularitet. Kulmen av registrerings-antal nåddes 1924 då 7156 strävhår registrerades i engelska kennelklubben (mot 2573 släthår).En enorm siffra med tanke på att många valpar såldes oregistrerade. England var störst och bäst i avelsarbete, men Amerika blev det stora foxterrierlandet. Där fanns penningstarka uppfödare som betalde dyrt för stor-vinnare. Man exporterade dock tillbaka hundar som fick betydelse för rasens utveckling i England.
Det finns knappast någon annan ras som vunnit så många storsegrar och Best in Show över hela världen. Trots att populariteten har minskat betydligt sedan storhetstiden är rasen fortfarande med och tävlar om toppvinster runt om i världen. Det var under 1940-talet man såg en försämring av kvalitetsnivån, temepramentet samt sjukdomar som medförde att rasen sjönk högst anmärkningsvärt i registrering. Sakta men säkert lyckades några legendariska uppfödare reparera vad mindre nogräknade uppfödare raserat tidigare. Idag är standarden god och det arbetas seriöst och hängivet över hela världen på att förbättra standarden. Vi fick vänta ända till 1979 innan några entusiaster bildade vår nuvarande Svenska Strävhåriga Foxterrierklubb.
